Dags för att bli provocerad!
Nu inser jag självklart att detta är precis vad dessa provokativa bloggare vill att folk ska göra men nu ska jag ändå bli provocerad här; detta inlägget på Kissies blogg fick mig att känna att det var dags:
Detta gällde denna artikel i Aftonbladet.
Ett beslut har alltså tagits inom Göteborgs kommun om att förbjuda gatumusik i stadens centrala delar från och med den 1 juli. De aningen trevligare individerna Håkan Hellström och Lasse Kronér uttalar sig i artikeln som kraftigt emot beslutet och jämför det med tyskt 30-tal.
Jag litar ganska mycket på att de få läsare som jag kan tänkas ha själv förstår sig på varför jag tycker att detta är värt att lägga ut på min blogg, och ska därför inte skriva vidare så mycket om det. Men jag vill ändå berätta om den fullkomliga paffhet som vaknade inom mig när jag för en av de första gångerna i mitt liv besökte denna, enligt Bloggportalen, näst mest besökta bloggen i Sverige.
Förutom den nämnda paffheten som jag kände så vaknade även en nästan klichéaktig ilska inom mig mot det samhälle som vi idag lever i. Ett samhälle där omänsklighet, xenofobi och hat har blivit inneflugor.
För visst känns det som om något har gått allvarligt fel någonstans när en relativt betydande person i mediasverige (även om hon nu tillhör den mer löjliga delen av det) kan skriva om fattiga människor som äckliga, och sen därefter lägga in det smått bisarra GET A JOB; som en antydan på att människor väljer att leva i fattigdom bara för att irritera såna som henne (vilket i och för sig vore en väldig förbättring som skulle glädja mig stort)? Att även slänga in den nästintill klassiska biten om att det kanske är dags för dessa människor "att fundera på att röra sig till dit man kom ifrån...?" påminner mig återigen om tyskt 30-tal.
Om istället någon av dessa bloggare skulle ta sig tid att skriva om till exempel de 10 000 - 35 000 människor i Sverige som idag lever papperslösa i fattigdom och utan grundläggande rättigheter, så som vård eller utbildning, så skulle jag bokstavlingen ramla baklänges. Eller snarare välta baklänges, då jag för närvarande sitter på en stol.
Min starka övertygelse är dock att det aldrig någonsin i dagets läge kommer att ske; för finns det något som vi idag glamouriserar mer än just ytlighet och egoism? Sen så kanske man gärna pratar om demokrati och frihet ibland, eller har en gala i TV3, lite för att dölja upp att man gärna amputerar bort den del av mänskligheten som inte riktigt passar in. Och nu tror jag minsann att min blogg har blivit lite politisk med.
Sen så måste jag självklart även kommentera (det än en gång smått bisarra) i att gnälla på stavfel och sedan slå på stort när det gäller det själv. Det ryktades även i kommentarerna om att istället för centrala Göteborg så angavs tidigare Malmö, antagligen ett sånt där ofrivilligt rasistiskt inspirerat påhopp på en av Sveriges sötaste städer enligt mig. Men innan jag blir språkfacist och precis allting blir tyskt 30-tal så säger jag godnatt, och på återseende!
Detta gällde denna artikel i Aftonbladet.
Ett beslut har alltså tagits inom Göteborgs kommun om att förbjuda gatumusik i stadens centrala delar från och med den 1 juli. De aningen trevligare individerna Håkan Hellström och Lasse Kronér uttalar sig i artikeln som kraftigt emot beslutet och jämför det med tyskt 30-tal.
Jag litar ganska mycket på att de få läsare som jag kan tänkas ha själv förstår sig på varför jag tycker att detta är värt att lägga ut på min blogg, och ska därför inte skriva vidare så mycket om det. Men jag vill ändå berätta om den fullkomliga paffhet som vaknade inom mig när jag för en av de första gångerna i mitt liv besökte denna, enligt Bloggportalen, näst mest besökta bloggen i Sverige.
Förutom den nämnda paffheten som jag kände så vaknade även en nästan klichéaktig ilska inom mig mot det samhälle som vi idag lever i. Ett samhälle där omänsklighet, xenofobi och hat har blivit inneflugor.
För visst känns det som om något har gått allvarligt fel någonstans när en relativt betydande person i mediasverige (även om hon nu tillhör den mer löjliga delen av det) kan skriva om fattiga människor som äckliga, och sen därefter lägga in det smått bisarra GET A JOB; som en antydan på att människor väljer att leva i fattigdom bara för att irritera såna som henne (vilket i och för sig vore en väldig förbättring som skulle glädja mig stort)? Att även slänga in den nästintill klassiska biten om att det kanske är dags för dessa människor "att fundera på att röra sig till dit man kom ifrån...?" påminner mig återigen om tyskt 30-tal.
Om istället någon av dessa bloggare skulle ta sig tid att skriva om till exempel de 10 000 - 35 000 människor i Sverige som idag lever papperslösa i fattigdom och utan grundläggande rättigheter, så som vård eller utbildning, så skulle jag bokstavlingen ramla baklänges. Eller snarare välta baklänges, då jag för närvarande sitter på en stol.
Min starka övertygelse är dock att det aldrig någonsin i dagets läge kommer att ske; för finns det något som vi idag glamouriserar mer än just ytlighet och egoism? Sen så kanske man gärna pratar om demokrati och frihet ibland, eller har en gala i TV3, lite för att dölja upp att man gärna amputerar bort den del av mänskligheten som inte riktigt passar in. Och nu tror jag minsann att min blogg har blivit lite politisk med.
Sen så måste jag självklart även kommentera (det än en gång smått bisarra) i att gnälla på stavfel och sedan slå på stort när det gäller det själv. Det ryktades även i kommentarerna om att istället för centrala Göteborg så angavs tidigare Malmö, antagligen ett sånt där ofrivilligt rasistiskt inspirerat påhopp på en av Sveriges sötaste städer enligt mig. Men innan jag blir språkfacist och precis allting blir tyskt 30-tal så säger jag godnatt, och på återseende!
